Om Frieserhästen

Kontakta oss i styrelsen:

Ordförande: Chatri Wihma chatri.wihma.fhss@gmail.com. Sekreterare: Torun Hjärtinge 070-5128584, torun@frieser.se

Kassör: Lena Hulterström, 0735-141466, lena@frieser.se. Ledamot: Ulrika Lindström Leg. vet, Knippe2@gmail.com. Ledamot/webansvarig: Annika Niklasson-Adolfsson, nicklasson2002@hotmail.com. Ledamot & Registrator: Angelica Nilsson, 0768-553192, pumba_lumba@yahoo.se.

Ledamot: Susanne Wennerberg, s.wberg70@gmail.com

 

© Copyright. All Rights Reserved.

Sagt om Frieserhästen...

 

Frieserhästen har ändrats mycket exteriört under de senaste 10 åren. Tidigare fick de inte vara för höga, 165 cm i mankhöjs räknades som

en stor Frieser. I dagsläget är det inte ovanligt med mankhöjder över

175 cm. Det är ingen fördel med en så stor Frieser, speciellt inte som

den typen av häst ofta har andra icke önskvärda egenskaper: lång rygg, ”greyhound belly” (uppdragen buk) och extremt högställd hals. Ett råd till alla som tänker köpa Frieser -tänk efter vad du vill använda hästen till! En extremt högställd häst är mer lämpad till körning än ridning och en frieser med ovan nämnda exteriöra ”fel” kräver mycket kunskap och noggrann träning för att kunna fungera optimalt.

 

Det har kommit nya djurskyddsföreskrifter som är bra och ganska självklara. Täcken ska endast användas när det är nödvändigt, t.ex. skydda mot väta vid kall väderlek. En annan sak som tas upp är trimning och klippning av hästen. Det är nu emot djurskyddslagen att klippa bort hästens känselhår! Trimma gärna ”skägget” d.v.s. från hakgropen upp till strupen men låt bli känselhåren runt ögon och mulen.

Frieserhästen

Frieserhästen har utvecklats i Friesland i över 2000 år med sina rötter i den primitiva Skogshästen (equus ferus germanicus) från vilken många stora varmblodiga raser stammar idag.

 

Den användes både av frisiska och tyska korsriddare och förbättrades under korstågen med inblandning av de ökenhästar man tog som krigsbyte. Även blod från Spansk häst blandades in i Frieserhästen under Frihetskriget (1572-1648) då Spanien ockuperade Nederländerna.

 

Friesern användes efter mitten av 1600-talet som ridhäst, körhäst och jordbrukshäst. Den var också mycket eftertraktad inte bara för att förbättra närstående raser, utan även som grund för nya, som t.ex. Württembergaren och Oldenburgaren.

 

Under 1600-talet användes friesern för att förbättra den svenska aveln av varmblodshästar till kavalleriet. Norges Dölehäst är en direkt ättling till friesern och inflytande av frieser märks också i England hos Dales- och Fellponnyerna samt den utdöda rasen Old English Black. Dessutom är frieserhästen en direkt förfader till shirehästen!

 

Trots alla sina förtjänster var frieserhästen nästan utdöd i början av 1900-talet. En stambok hade öppnats 1879 för att rädda rasen, men på grund av travhästarnas popularitet vid denna tid ägnade man sig åt utavel som betonade snabbheten framför den ursprungliga typen. Trots alla ansträngningar gick båda världskrigen och senare mekaniseringen av jordbruket hårt åt frieserhästen. De flesta friesiska bönder hade inte råd att behålla denna häst som ”dansade för mycket framför plogen”. I slutet av 50-talet fanns endast tre godkända stambokshingstar: Age 168, Ritske 202 och Tetman 205, plus några hundra ston av god kvalitet. Från denna lilla grupp av hästar härstammar alla idag registrerade frieser!

 

Men det skulle visa sig räcka till. I slutet av 60-talet hade den ekonomiska tillväxten i efterkrigets Europa spridit sig till Friesland och bönderna kunde återigen satsa på sin ras. Man satsade all kraft på att hålla kontroll på inaveln i det ökande antalet frieserhästar och samtidigt stå emot trycket att föra in nytt blod från andra raser.

 

På 70-talet hade flera tyska uppfödare satsat på frieserhästen och dess talang som superb dressyrhäst. Med en något annorlunda inriktning i sättet att bedöma hästar startades 1979 en ny stambok för frieser i Tyskland, exakt 100 år efter grundandet av huvudstamboken. 1988 godkändes stamboken Friesenpferde Zuchtverband e.V. av tyska FN (Federation Nation).

 

Bestämmelserna i FPS grundstambok är idag underlag till FPZVs regelbok. FPZV arbetar hårt för att bevara de tre ursprungliga typerna: tung/barock, medeltung och lätt/modern. Detta för att bredda avelsbasen och ge varje frieservän möjlighet att välja sin idealtyp, med frieserns alla karaktärsdrag!

 

Exteriör, gångarter och karaktär

  • Friesern är en oerhört social, vänlig och intelligent häst. Den är positiv och godmodig och har stor arbetsvilja. Utmärkande är också dess goda dressyranlag och läraktighet.
  • En frieser är alltid svart med lång och fyllig man och svans samt hovskägg. Den har hög knäaktion och lätt för samling.
  • Friesern ska vara harmoniskt byggd med ett ädelt huvud. Bogen ska vara lång och sluttande, manken väl utvecklad som övergår i en välmusklad, medellång rygg. Den ska ha tillräckligt djup i bröstkorgen och ett långt, starkt och något sluttande kors.
  • Höjd 155 - 170 cm beroende på ålder och kön. Den ska göra ett ädelt intryck med tillräcklig massa och lämpa sig väl för både ridning och körning.

Foto: © Annika NA

Utfodring av Frieser - artikel skriven av Leg.vet. Ulrika Lindström

 

Sjukdomar hos frieserhästar

Det talas mycket om sjukdomar just nu i vår lilla frieservärld. Är friesern en sund ras? Vad är EPSM och eksem? Har frieserhästar känslig mage? Friesern är i allmänhet en tålig och lättfödd häst som inte mer... forts läsa här. Artikel skriven av Leg. vet Ulrika Lindström